Krigsdagböcker

Det finns många krigsdagböcker ute i handeln att köpa och att låna på biblioteken. Gemensamt för de flesta är att de är skrivna för att berätta om hur ett krig var och hur författaren upplevde det. Viktigt att komma ihåg är också att ju längre tid som fortlöpt sedan krigets slut desto mindre trovärdig är berättelsen. Detaljer är inte lika starka och minnena försvagas allt eftersom tiden går. I vissa fall blandas också fakta med fiktion, det vill säga författaren manipulerar berättelsen och förskönar den så att läsaren njuter ännu mer av vad som står.

Vad är en krigsdagbok?

Den berömda svenska författaren tillika Vimmerbybördige kvinnan Astrid Lindgren skrev i sin dagbok under åren 1938-45 då andra världskriget rasade. På den tiden fick inte kvinnor delta i strid med vapen, de var istället stationerade som växeltelefonister eller radiooperatörer under Försvarsmakten. Det Astrid fick göra var helt enkelt att vara behjälplig i sådana ärenden. Hon fick dessutom lyssna på viktiga samtal som hon sedermera noterade i sin dagbok.

En annan viktig dagbok och kanske den mest kända i världen var den judiska flickan Anne Frank som skildrade livet som jude i Nederländerna då Tyskland ockuperade landet. Åtskilliga pjäser och dokumentärer har gjorts om flickans öde, som slutade med att hon som 15-åring drabbats av fläcktyfus efter att ha spenderat tid i ökända koncentrationslägret Auschwitz.

Vad är det som fascinerar med krigsdagböcker?

När man läser en krigsdagbok får man följa skeenden från ett förstahandsperspektiv. Det är ett utmärkt alternativ att ta reda på hur vanligt folk upplevde kriget, vilka ljusglimtar och vilka mörka stunder som fanns. I vissa fall fanns inga videoklipp på personerna som skrev dessa böcker, det är därför man kan få en nästan fulländad version av hur personerna upplevde situationen.

Samtidigt är det en del av det ack så viktiga historieberättandet. Om vi inte känner till historien är risken stor att vi återupprepar gamla misstag som kunde ha förebyggts endast genom information.

Inget förlag krävs

Om man skriver en dagbok som endast är till för privat läsning är det lätt hänt att man låter den vila i en låda tillhörandes skrivbordet. Släktingar som senare hittar boken efter personen kan sedermera publicera boken på egen hand, vilket förenklas om personen är känd. Det är nämligen så att krigsdagböcker är så pass populära att de säljer sig själva i princip.

De flesta dagböcker om andra världskriget bör vara utgivna med tanke på att lång tid förflutit sedan krigets slut, men man vet aldrig när nästa bok kommer till allmän kännedom.