Motstånd mot militärer

Att det alltid funnits ett motstånd mot militär verksamhet bland civilbefolkningen står klart. Så kallade vapenvägrare kan ibland inte bara avsky vapen utan även hela vapenindustrin, som militären är starkt beroende av. Det finns också många pacifister som hellre ser att militären ägnar sig mer åt diplomati än att lösa konflikter med vapenstrider.

En militär måste vara inställd på vapenstrid

Militärer likväl som poliser får oskadliggöra individer eller grupper från främmande makter som anses utgöra en fara för civilbefolkningen eller viktiga samhällsfunktioner. Att döda i andra syften är i Sverige olagligt och räknas som antingen mord eller dråp. I Sverige får Försvarsmakten inte ägna sig åt tortyr enligt de fördrag om mänskliga rättigheter som Sverige är anslutet till.

Oavsiktliga vådaskott mot civilbefolkningen eller egna soldatkollegor utreds av tillsatta grupper för att komma underfund med hur det gick till och hur man kan förhindra framtida incidenter. Militärer gör regelbundet psykologitester för att kunna bedöma hur pass väl de bedöms klara att skjuta skarpt mot andra.

Vissa vill se efter sitt hus själva

Något som ofta debatteras i Sverige är huruvida medborgarna ska få rätten att bära vapen på gatan eller förvara i hemmet. De som debatterar för menar att det bör vara en mänsklig rättighet att kunna försvara sig och sin familj mot inkräktare utan att förlita sig enbart på militären eller polisen. Meningsmotståndarna belyser ofta den liberala vapenpolitiken i USA där skjutningar sker titt som tätt, ofta mot oskyldiga.

Den överväldigande majoriteten är positiva till Försvarsmakten som helhet och många ser gärna att mer stöd i form av pengar öronmärks till just den myndigheten. Att kunna leva fritt i en demokrati är inte något man bör ta för givet som medborgare, det är bäst att vara förberedd på allt och lite till.